
Jag går i inredningstankar och helst av allt skulle jag nog vilja att hela lägenheten kändes som en liten bit av Big Biba. Biba, affären som var en del av hipster-London på 60- och 70-talet, vars estetik (i alla fall under de senare åren) lutade kraftigt åt art deco hållet. Jag vill ha mörka färger, speglar och mycket tyg; rökfärgat glas, påfågelfjädrar i stora urnor och givetvis en leopardmönstrad soffa.



Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera på hur man egentligen tänkte då man bestämde sig för att än en gång försöka återlanser Biba?
Det har gått från att vara ett märke i ständig rörelse till ett som helt gått ner sig i vintageträsket och bara gör samma klänningar om och om igen. Dessutom har prisbilden förändrats radikalt, nu talar vi inte längre om stövlar i stora kvantiteter som tonårstjejerna köar för att köpa utan om 300-punds pumps. Dagens Biba har med andra ord nästan bara namnet gemensamt med det företag som Barbara Hulanicki en gång grundade tillsammans med sin man Stephen Fitz-Simon.
Hulanicki skriver i sin självbiografi (
som Victoria and Albert har haft den goda smaken att ge ut igen)appropå tidigare försök att återuppliva Biba:
"Everybody thought that it was easy- that the image was so strong that it would last for ever. They did not realize that Biba was a beeing that changed from day to day, needing care and protection. It could not be sealed in a time capsule /.../ Everybody since who has tried to cash in on the Biba name has failed completely. They have not realized that the name in itself means nothing." Tidigare i år lämnade designern Bella Freud Biba och det återstår att se vilken riktning det nu kommer att gå åt, det finns i alla fall planer på att under året återuppliva bibas sminksuccé. Själv tycker jag att det är dags att lämna Biba ifred och inse att det finns andra aktörer som har tagit vid där Biba en gång så snörpligt slutade. (Jag tänker främst på Topshop som Bibas främsta efterträdare idag, jag tycker de verkar ha det rätta helhetstänket. Några andra förslag?)